Svensk ordbok 2009, webbversion

bocka sig [båk`a] verb bockade bockat bock·ar1buga sig komm.pojkarna bockade sig för rektornbocka sig (för ngn)sedan 16032böja sig Nollspöet bockade sig plötsligt efter två timmars metandebocka sigsedan 1694Subst.:vbid1-122074bockande, bockning (till 2)