Svensk ordbok 2009, webbversion
[båk`a]
verb bockade bockat
bock·ar1buga sig
komm.pojkarna bockade sig för rektornbocka sig (för ngn)sedan 16032böja sig
Nollspöet bockade sig plötsligt efter två timmars metandebocka sigsedan 1694Subst.:vbid1-122074bockande,
bockning (till 2)